Transformationer är viktigt för keramiker – och för öbor.
Jag är ö-bo och glesbygdsbo i Skåne av födsel och ohejdad vana. En sådan där som inte trivs i urbana miljöer utan föredrar att betrakta stadens spektakel på säkert avstånd från den agrara horisonten. Men även därifrån kan man ha tankar om mycket. Ibland viktiga och ibland triviala.
En del av mina tankar gestaltas i konsthantverk.
Jag har en Master of Arts i Visual culture från Lunds Universitet och sedan tidigare har jag även en magister i statsvetenskap och nationalekonomi något som många tycker är oförenligt med att vara konsthantverkare. Alls icke så, säger jag. Konst och konsthantverk som vi omger oss med har mycket mer med politisk styrning än vad vi tror eller vill tro!
I tio års tid har jag försörjt mig som keramiker. Utan formell keramisk utbildning har jag provat mig fram, som med mina Tankebubblorna där jag byggt om en gammal skrivare och fyllt tonerkassetten med keramiska pigment. Ett sätt att demokratisera konsthantverket, att göra en småskalig produktion möjlig där dyr omständlig teknik inte behöver sätta gränser och alla får komma till tals.
Precis som leran transformeras i bränningen, transformeras ön under årets gång från sommar till vinter. Naturens, trädgårdens och lerans förändringar är inspirerande. Förändringarna som följer av årstidernas växlingar och öns förvandling ifrån sommarparadis till obefolkad glesbygd vintertid. Resan mellan ö och fastland blir en förvandling i tid och rum. Resan över året
En fascinerande process. Lerans förvandling mellan ett koordinat och referenssystem, som i geodesin.
Porslin är ett av mina favoritmaterial och det är kanske just för dess förmåga till transformation från opakt till transparent beroende på ljus. Hårt men skört. Dubbelt till sin natur precis som livet. samma transformationer i livets lingvistik som hos leran, från aktiv till passiv, från påstående till fråga eller från nekande till jakande.
