Det är lätt att bli förälskad i raku. Denna japanska bränningsteknik är full av överraskningar. Där mönstret blir som abstrakta kartor, med vägar och noder.
Keramikalstren sätts i ugn och bränns till dryga tusen grader, lyfts ur och läggs i sågspån, halm eller papper. de varma föremålen får det lättantändliga materialet att börja brinna, men strax kväver man elden för att få sotet att tränga in i de krackeleringar som den termiska chocken bildat i det flytande glasyrskiktet.
Tillgång på syren är livsnödvändigt för människor och för raku, men där en reduktion skadar oss – ger det rakuföremålen en utsökt skönhet. Där vi försöker dölja våra skador och skönhetsfel, framhäver de japanska rakumästarna de brända föremålens ärr efter bränningens strapatser, tångens grepp eller sprickorna och naggen av den termiska chocken.
De får en förgyllning av bladguld, en tråd av det som bildar föremålets karaktär, en gyllene bro, kintsugi.
